Just nu är mitt liv en enda stor känslostorm av förtvivlan, ilska, sorg och framförallt en stor saknad. I Söndags väcktes jag av det värsta samtalet i mitt liv, min farfar finns inte längre...

Jag har så svårt att förstå och jag vill inte förstå, min älskade farfar som jag sett upp till hela livet, hur ska jag klara detta? Jag är inte redo att ta farväl.. 

 Tusentals tårar har fällts och det är tusentals kvar...älskade farfar du är så saknad <3

 

 

Mitt i allt detta blir jag arg och förvånad över människors bristande respekt. Runt 6-7 timmar efter det inträffade ringer en tidning inom travvärlden och vill ha det bekräftat och 10 minuter senare är det ute på internet. Visst man ska väl bli rörd över att människor vill hedra honom men kunde gärna fått vänta någon dag.

 

Mozar har varit väldigt orolig under dessa dagar, han förstår nog inte varför matte sitter och är helt förstörd och bara gråter. Varje gång jag har blivit ledsen har han kommit och tittat på mig med sina kloka ögon och lagt sig vid mig och bara varit där. Fina fina fisen. Får ont i magen när jag vet att han blir orolig, och hur ska han förstå att han aldrig får träffa farfar igen som han tyckte så mycket om?

 

Denna veckan har jag börjat min praktik också. Inte de bästa förutsättningarna att gå in på ett nytt ställe och göra ett bra intryck. Men väldigt bra och förstående personal och tror det kommer bli super bra!

 

Va iväg på jaktkurs i onsdags också. Va tveksam om jag verkligen skulle åka först för att ha tankarna på annat och träna hund känns ju inte som en lyckad idé men glad att jag åkte och skönt att tänka på nått annat. Vattenarbete stog på schemat och va lite orolig för sist va han ju en pina men idag tog vi honom först och dom andra hundarna fick vänta i bilarna och va skönt så han slapp den störningen. Men vilken förändring det hade blivit ändå, visst det kom lite ljud och han hade för hög aktivitetsnivå MEN jämför man har det hänt mycket. Jag tror det kommer gå!

O jäklar vilken hund jag har egentligen, han gör det jag ber honom om och jobbar ju som en gud. Gjorde mycket bakåt övningar från kast i vatten och han gör det, lite jobbigt tycker han att det är att släppa markeringen men fixar att bli skickad på ett närsök eller linjetag, han hade ju lika gärna dragit på markeringen. Han fixa även grejer vi aldrig tränat på som linjetag efter strandkanten och braka genom vass som han aldrigt gjort annat istället för att ta lätta vägen för matte hade ju bett honom om de. Jag undrar ju vart han lär sig allt?